När jag växte upp och åkte fram och tillbaka mellan två lägenheter i Karlstad varannan vecka gick jag drömmande in i klasskompisars villor på Romstad där Svenssonlivet verkade så självklart. Gifta föräldrar och ett varsitt rum till barnen. Nu är bilden mindre rosenskimrande och det finns en vetskap om att alla familjer har sitt oavsett hur det ser ut materiellt, sängplats- och kvadratmeter mässigt. Eftersom det inte är där som det avgörs kring kärleken. För kärleken kräver inte vissa materiella förutsättningar för att växa. Den ryms där det finns ett hjärta som slår och två blickar möts och där vi omfamnar varandra, ler och vet att allt kanske inte blir bra och det är okej. Där vi inte heller viker undan utan allt får finnas och hoppet står stolt och stadigt kvar.
Nu har jag själv fått förmånen att bo i ett hus i ett villaområde. Gift och två barn med ett varsitt rum. Visst är det så att endel inte är alldeles enkelt och bra men vi försöker omfamna och se varann. Vi spacklar på. Slipar och gör grovjobb. Sen emellanåt blir en vägg färdig och då tar vi fram penseln och målar vitt över det gråa. Då får vi njuta och nypa oss i armen för det blir ju så vackert!
Ibland blir det ju sprickor i den där väggen. Stora sprickor. Vatten läcker in och väggen förstörs. Just där sprickan varit där får vi lägga ner extra mycket arbete och tid med spackel och slipning, svett och tårar men just där blir också väggen som vackrast. Livet blev inte som vi tänkt oss men det finns en ny och vacker väg vidare. Vi behöver gemenskap med andra människor och extra tydligt och avgörande blir det när sprickan är där. Vi gör det som kallas livet tillsammans. En dag är det jag som är stark och en annan dag är det du.
Gud skapade oss för att vara i gemenskap med varandra. Han skapade Eva och Adam. Med detta vill jag säga att Gud har en tanke med att vi längtar efter närhet och möten. Han skapade två människor sida vid sida, inte en. Att Gud använde ett revben från Adam för att skapa Eva kan uppfattas mindre värdigt eftersom kvinnan då kommer från en del av mannen istället för direkt från Gud (som mannen berättas göra) men bilden i sig har en väldigt fin symbolik. Det hebreiska ordet för revben betyder också sida. Tanken är att Gud skapar någon som ska stå precis bredvid Adam vid sidan om honom, inte över eller under utan någon som är en jämlik och som står precis sida vid sida i samma ögonhöjd.
Detta är verkligen inte något jag själv är så jätte bra på men vi kan väl hjälpas åt? Att mötas och gå sida vid sida med varann. I skratt och i gråt och i allt där emellan. För jag behöver dig och du behöver mig.
KRAM
Vårt vackra äppelträd i kvällssolen
" det enda jag vet det är att nåden räcker.. "
